Ett bröllop, en begravning och en fyrfotad Lamborghini
Rubriken på undertecknads bloggar och rapporter brukar alltid på något vis sammanfatta vad som hänt under studieresan, så ock denna gång.
Fotona här ovan förklaras så här:
1) Det första vi gjorde när vi anlände i Makassar på Sulawesi var att bli inbjudna på bröllop då vi skulle besöka moskéen under vår stadsrundtur. Själva bröllopet hade ju egentligen ägt rum, det var måltiden som pågick. De två små söta tjejerna på fotot hade redan dansat och skulle väl fortsätta att dansa lite till kaffet.
2) Vi fick vara med om en del av en begravningsceremoni, om det nu var 4:e eller 5 dagen som den redan hade varit igång. Damen, som dött redan för 10 år sedan, skulle äntligen begravas och för det hade man byggt upp många hus där ceremonierna ägde rum. Hennes kista låg i en tongonanliknande bår som sedan skulle bäras till nästa ställe där ceremonin skulle fortsätta.
3) Vattenbuffalo har stor betydelse under begravningsceremonier på Sulawesi och den dyraste sorten av dem, albino varianten av vanlig vattenbuffalo, betingar ett värde som motsvarar priset på en lyxbil.
Studieresan till Sulawesi och Bali har arrangerats i samarbete med Indonesiens Ambassad i Stockholm, Turkish Arlines och Indonesiens turismministerium.
Syftet med resan är öka resebyråpersonalens kännedom om destinationen Indonesien och vad den kan erbjuda olika typer av resenärer såsom kulturintresserade, smekmånadsresenärer, strandsemester etc.
Det är det lite annorlunda upplägg på bloggen då det är längst ner du ska börja att läsa den och inte här uppe.
Lördagen 28 april 2018
Sista dagen i indonesiska värmen för denna gång, både den fysiska och den psykiska. Alla dessa vackra och välkomnande leenden! Indonesier ler mycket för att få kontakt och det rekommenderas starkt att man ler tillbaka. Att le, även om man inte känner varandra, eller om man råkar möta någons blick, uppfattas som
artigt och kan vara en social isbrytare som talar om att du är tillgänglig. Det kanske är därför indonesier rankas högt som det mest leende folket i världen.
Vilken underbar studieresa det har varit! Det har varit så enormt mycket att se och uppleva så sömn har definitivt inte varit något prioriterat område. Man ville se ännu mera och fota och ta del av allt för att kunna berätta för kunder om allt detta som väntar på den som vill åka till Indonesien till Sulawesi och Bali. Resan hem började med Garuda Indonesias inrikesflyg från Bali till Jakarta. Från Jakarta tog Turkish Airlines över och via Istanbul kom vi sedan tillbaka till Stockholm. Förbeställningen på skaldjursmåltid fungerade så allt var som det skulle. Sätet var bekvämt att sova i och kaffet smakade gott (undrar om det var indonesiskt kaffe – ligger nära till hands att tro då maten lastades ju in i Jakarta. Indonesien är ju världens fjärde största kaffeproducent så det finns att ta av).
Kvar på näthinnan sitter en bild av en staty klädd med svartvitt rutigt tyg. Så typiskt för Bali. Undrade varför man ofta klär sina trädgårdsstatyer i detta rutiga svartvita tyget och om jag förstod svaret på min undran rätt, så bringar det lycka på något vis. Trevligt om det är så.
Fredagen 27 april 2018
Dagen startades med en hotellinspektion av Santi Mandala Villas & Spa. Det är en mycket trevlig sed att bli bjuden på en välkomstdrink när man kommer till ett hotell. Det ger ett bra intryck och många gånger är drycken också väldigt välbehövlig om man kommer direkt från ett långflyg och ska försöka hålla sig vaken efter förflyttningen från sin tidszon till flera framåt om man åker från våra nordiska breddgrader. Det är också lätt att torka ut för det tar sin lilla stund för en nykomling att lära hitta nivån för sin vätskebalans i värmen och fukten. Många av hotellen har gjort välkomstdrinken till en rolig grej och fantasin har inga gränser vad gäller dekorationer och färger. Santis drink smakade fräsch och hälsosam och hade bl a ingefära som ingrediens förutom en del örter. Den såg väldigt elegant ut.
Nästa hotell vi besökte var Sadara Butique Beach Hotel. Där hade man i stället satsat på individuella frukostar. Det fanns alltså inget direkt hämtbord där du plockade din mat utan du beställde t ex omelett eller en blandning av olika yogurth och frukt och fick det serverat till ditt bord. Matspill som det annars kan bli mycket av när man äter med ögonen och lastar alldeles för mycket godsaker på sin tallrik hade minskats avsevärt. På det viset blev frukosten också väldigt avkopplande utan onödigt spring och du kunde njuta av den fina havsutsikten och den varma havsvinden.
Eftermiddagen och kvällen tillbringades på Bukit Peninsula och Uluwatu i närheten av templet. Vi fick njuta av ett kecak dansföreställning med solnedgången som bakgrund. Det är en föreställning som är baserad på Ramayana eposet. Kecak är alltså balinesisk dans och rytmisk sång som skildrar striden där guden Rama kämpar mot den demoniska kung Ravana med hjälp av apguden Hanuman. Kecak kallas också för Ramayana apsång. Mycket effektfullt när solen går ner och eldar tänds. Inga instrument används, bara människorösten. Publiken dras in i föreställningen mot slutet på ett underhållande sätt.
Tony’s Villas & Resort i Seminyak blev stället där vi tillbringade vår sista natt på denna gudarnas ö. Rummen på hotellen där vi har övernattat under denna studieresa har varit stora mätt enligt nordiska mått, men den villa Tony hade reserverat för oss tog nog priset. Ett jättesovrum med himmelssäng, ett eget rum för resväskan och kläderna (!), ett enormt badrum där det fanns en toalett, en inomhus dusch OCH en utomhus dusch OCH ett jättebadkar och så handfat och speglar och allt. Mycket trevligt ställe att tillbringa smekmånad på, väldigt privat och rofyllt.
Torsdagen 26 april 2018
Vilket underbart sätt att börja dagen på: åka på forsränningstur på den mäktiga Ayung-floden! En sådan tur kan man göra i varje land när tillfälle ges för den kan aldrig bli lika för alla floder och forsar är ju olika och för den delen olika också för ”kaptenen” på båten är olika varje gång och de kan få en att trivas med sitt snack och vattenvisdom. Man fick en säkerhetsgenomgång vid stranden när alla hade fått på sig sina stiliga flytvästar och hjälmar. Man fick också lära sig ett nytt vokabulär så man t ex visste vad som behövde göras när kaptenen sa ”bom-bom”. Det betydde i klarspråk, dra in årorna och håll i hatten för nu smäller det! 🙂 Ett tips är att just den dagen låta bli att sminka sig, göra i ordning håret och ta på sig antingen baddräkt eller de oömmaste kläderna du har och vattentåliga sandaler att ha på dig. Det kommer inte att finnas alltför många torra fläckar på den som ger sig i kast med forsarna så t ex kamera och telefon är det bäst att lämna hos guiden som tar hand om dem (foton tas av personalen längs vägen). Var beredd på många skratt och en hissnande upplevelse med en drickapaus halvvägs då du kan se flera andra båtar passera och höra flera skrattskrik från förbipasserande gummibåtar.
Tillbaka på Ubud Wana Resort fick vi bege oss till deras spa-avdelning och kunde få njuta av ett härligt balinesiskt fotbad. Så färgstarkt och vackert med blommor i vattnet. Ja, där tog det vackra sedan slut… undertecknad fick sig en zonterapeutisk behandling som hette duga och svetten den bara rann så den var nog välbehövlig. Att den var effektfull – det kan jag övertyga – och sån härlig känsla efteråt – som om man hade fått ett par nya fötter! Rekommenderas varmt!
Efter denna uppiggande behandling var det trevligt att åka iväg på en tur och få ta en närmare titt på tillverkningen av balinesisk trähantverk.
Träsnidare från Bali är mycket duktiga. Det finns en mycket gammal kultur- och hantverkstradition när det gäller snideri som har en religiös bakgrund.
I dag är dock mycket av träsnideriet inriktat på turisterna.
Onsdagen 25 april 2018
När man är med på studieresor till olika länder är tiden ofta på kort. Man ska hinna se så mycket som möjligt under de få dagarna man har till förfogande och då har man ju också en del förflyttningar som ska ske mellan, som i detta fall, olika öar. Dagens resa tog oss via Palopo, Makassar och Jakarta till Bali. Vi fick avnjuta Garuda Airlines snack boxar flera gånger under resan och de färskaste nyheterna serverades av The Jakarta Post. Rätt som det var så var det redan kväll när vi anlände i Ubud på Ubud Wana Resort efter en middag på vägen. Nu var vi återigen på havsnivån så luften var varmare men då vi var lite mer inne på ön så var luften dock inte lika fuktig som den är vid kusterna. Det var inga problem att sova i den härliga stora sängen som hotellet bjöd på efter dagens resande.
Ubud är en stad på Bali som ligger bland risfälten och djupa raviner. Området är ett konst- och kulturcentrum och turismindustrin är mycket väl utvecklad. Staden Ubud var ursprungligen mycket viktig som källa för medicinska växter och örter och staden har fått sitt namn från ett balinesiskt ord ”ubad” som betyder medicin.
Tisdagen 24 april 2018
Dagen började väldigt tidigt för att vi skulle kunna se soluppgången från Lolais utsiktsplats. Lolai är en liten by på ca 1400 m ö h. Byn kallas för ’Negeri di atas Awan’ – ungefär ”byn i himlen”. Solen gick visserligen upp som den skulle men i stället för ett perfekt molntäcke över hela Rantepao som låg under utsiktsplatsen fick vi se en tropisk storm och blixtrar på andra sidan dalen. Häftigt att skåda det med!
Vi åkte efter frukosten till buffalomarknaden i staden. Många sorters djur som skulle säljas och inte bara buffalo, även djur som grisar och ankor. Det luktade ladugård kan man säga, fast utomhus och lät ganska mycket om de skrämda grisar som bands fast i bambupinnar för att kunna transporteras på en motorcykel vilket tycktes vara det enklaste sättet att göra det på om man inte hade tillgång till pick-up eller lastbil. Man lever väldigt nära sina djur här verkade det som. De går och bökar på tomten hemma mer eller mindre.
Vi promenerade lite i staden och kollade på matmarknaden och alla dessa fantastiska grönsaker och färsk fisk och torkade örter som var till salu. Lyssnade också ett tag på en man som sålde naturmedicin som var bra för alla krämpor som jag förstod det. Han gjorde lysande affärer och det var inte långt ifrån att man själv hade velat testa denna mirakelmedicin.
Färden fortsatte sedan till det som torajafolket är mest känd för enligt vad man kan förstå om det som skrivs om Sulawesi, nämligen begravningsceremonin jämte sina märkliga tongonanhus. Människorna här tror att själen efter en avliden fortsätter att vara hos de levande så man måste visa hur mycket man hedrar dem för om man inte gör det kommer deras andar att dra olycka över familjen i generationer. Begravningarna kan vara kostsamma såsom denna som vi besökte med hundratals gäster (och turistbesök därtill), 24 inköpta buffalo och många hus som byggts upp för att sedan rivas ner efter begravningen som seden bjuder. Mamman i familjen hade dött redan för 10 år sedan men det hade tagit så här lång tid för barnen att samla ihop pengar till begravningen då familjen var ganska hög i rang och då förväntades det viss standard på begravningen.
Vi bjöds in och fick sätta oss på mattor på golvet och fick var sin kopp kaffe och småkakor att äta. Begravningarna kan pågå i dagar och ibland veckor även och jag tror att man ska välja lite bland ceremonier man deltar i för en del kan vara ganska magstarka för den som inte är van och det är bra att man har en lokal guide med sig som förklarar vad som pågår och komma skall och hur allt hänger samman. Mycket intressant var det, sannerligen.Vi fick också se hur tillagningen av pa’piong rätten gick till i bamburör som låg mot en öppen eld mitt bland ceremonihusen och sedan serverades till deltagarna i begravningen.
Nästa stopp under denna mycket aktiva kulturdag blev Bori Kalimbuang i Sesean byn. Där kan man se en menhir samling. Dessa långa konstgjorda stenar, menhir, är i olika storlekar och har rests som minne efter samhällsledare av högre rang. (Bild på dessa stenstoder ser du på öppningssidan för bloggen.) Magnifik och rogivande plats och med på Unescos världsarvslista.
Sedan var det äntligen dags för en fikarast! Vi fick prova några olika sorters Toraja kaffe i småkoppar hos en kaffehandlare. Smakrikt och svart, bittert och sött, allt efter tycke och smak. Ser verkligen fram emot att få köpa alla dessa sorter i Sverige där de ska introduceras snart, när väl de medköpta paketen blivit uppdruckna.
På kvällen på Toraja Heritage hotell kom självaste Mayorn, borgmästaren, och representanter från Toraja turism och presenterade vad Toraja området har att erbjuda för den långväga turisten. Upptäck de heliga högländerna av Toraja, uppmanades vi. Vi fick träffa lokala resebyråmänniskor, enskilda reseföretag och DMCs. Mycket trevliga och idégivande diskussioner uppstod. Magen full av lokal mat gick vi sedan till rummen och denna natt hade aporna och spöken kunnat tömma huset obemärkt då sömnen var djup och välbehövlig. Man sov som en klubbad vattenbuffalo, snarkade säkert också en del.
Måndagen 23 april 2018
Vi var ju inte riktigt framme vid slutmålet Toraja för denna ö utan vi tog det tidiga Garuda Indonesias morgonflyg från Makassar till Palopo och därifrån fortsatte färden i en en buss vidare till Toraja. Vi gjorde några kortare stopp på vägen och bl a köpte frukt. Det var flera av oss som aldrig hade smakat på durian förut, ej heller salak (ormfrukt) som då inhandlades. Rambutaner hittade vi också och färsk mango.
Landskapet bjöd på många ögongodis medan vi körde mellan bergen. Det byggdes hus överallt vid vägkanten och snart finns det väl inte så mycket land kvar att sätta sina bopålar på. Det var inte särskilt kvavt utan den relativt höga höjden på ca 1000 m ö h gjorde resan behaglig. Jovars, lite yrsel kände man av om man råkade sitta på bussen mot vägens utkant och såg alla raviner och för ovan kändes det väääldigt högt, men chauffören var van vid att köra på slingriga, smala bergsvägar.
I staden Rantepao åt vi på Café Aras och fick lite försmak på att buffalo är ett djur som vi kommer att se mycket av de kommande dagarna.
Kete Kesu är en av de äldsta Torjajabyar där man kan se Tongonan som är traditionella hus och gamla rislador som har mycket unik arkitektur. Besök gjordes också på Suaya som är den kungliga familjens begravningsplats i Sangalla. Tau Tau kallas de realistiska träskulpturer gjorda efter den avlidna och de finns på balkongerna . Enligt gammal torajansk tro är jorden helig och den avlidne begravdes därför inte i den utan hellre i berg eller om det inte fanns berg omkring så in i stengravar eller i träd.
Vi fick också stifta bekantskap med de blåögda svartfläckiga rosa bufflarna (albino) som prismässigt var i klass med riktiga lyxbilar och som också togs hand om därefter och inte behövde arbeta på fälten utan hade nästan finare hus än människor och fick sitt dagliga bad och hade t o m halsband på sig. I det hierarkiska torajanska samhället visar offrandet av vattenbuffalo familjens status och rikedom och följer den gamla tron att de döda djuren visar för den avlidna vägen till efterlivet.
Vi hand också med ett besök till Londa också är en gravplats i form av två naturliga grottor. På Burake Hills i Makale fick vi se Jesus statyn som sägs vara högre än den i Rio de Janeiro i Brasilien.
Övernattningshotellet blev Toraja Heritage Hotel där vi också intog vår middag. Pa’piong är en torajansk rätt som tillagas i bamburör och som steks över elden. Denna gång var den gjort på fisk med papayablad som krydda. Man bör inte vara alltför hungrig dock när man börjar tillaga den för det tar minst 4-5 tim. Himmelskt gott! Hotellet hade ingen AC, men det behövdes heller inte då det låg på ca 1000 m ö h och temperaturen var som vår sommar ungefär och behaglig. Natten kom med många ljud: Geckoödlor som rusade fram på väggarna och jagade efter insekter, cikadornas cirkelsågsliknande ljud hade nästan krävt hörselkåpor för att tränga ute och katterna bråkade mycket högljutt. Under natten var det något/någon som gick på taket också, men vågade inte riktigt gå och kika efter även om nyfikenheten var stor. Till slut slumrade man till på morgonkvisten.
Söndagen 22 april 2018
Tidigt på morgonen anlände vi då slutligen på Sulawesi och guiden och chauffören tog oss till slutmålet för dagen Aston Makassar Hotel för välbehövlig vila och tidsomställning. På somrarna ligger ju Sulawesi 6 tim före Stockholm och det känns i kroppen och knoppen en stund. Några timmars sömn och så var man på banan igen. Efter en kort promenad i närliggande park där skoleleverna hade en löpartävling i gång med en skrikande lärare som coach och där samtidigt några falung dafa anhängare gjorde sina tysta, meditativa övningar, började det ramla in i skallen att nu behövdes inte vinterjackan på ett tag och att det var helt okej att stoppa fötterna i sandaler.
En rundtur i denna 1,7 miljoner innevånares stad gav oss en uppfattning om avstånd och och läget på platser som besöktes. Vi hann med bl a en runda i hamnen och kollade på pinisi båtar, dessa traditionella smala båtar gjorda för att segla fort med och som har sju stycken segel. Majs och ris höll på att lastas in och ut. Vi hann också med att våldsgästa ett bröllop som pågick på moskén i staden. Alla på bröllopet var så inbjudande och tyckte att det var roligt att vi tittade in. Man kände sig visserligen om kusinen från landet bland dessa paranta damer i sina bästa kläder och högklackade skor, men det kändes mycket trevligt att ha fått lite mera inblick i de lokala seder och man hade överseende då de förstod att vi nyss hade anlänt att vi gjorde vårt bästa med att täcka våra huvuden med de medhavda sjalar och visade respekt för annan kultur så gott vi kunde enligt möjligheterna för tillfället. Och ett stort leende och öppenhjärtighet kommer man ju alltid långt med i alla lägen. 🙂
Väl tillbaka på Aston Makassar hotellet gjorde vi en sedvanlig hotellinspektion och fick se olika typer v hotellrum och andra faciliteter som fanns i huset. Bl a en pool på 15:e våningen med vidunderlig utsikt över staden.
Senare på kvällen hade vi en officiell sammankomst med representant för turismministeriet, lokala turismorganisationer och turoperatörer, resebyråer och dmc. Och allt startade med indonesisk dans i nytappning. Vilka härliga och färgstarka dräkter de dansande damerna hade och så graciösa rörelser! Mycket intressant möte och vi fick träffa många entusiastiska entreprenörer som var glada över att få stå till tjänst för våra kunder.
Fredagen 20- lördagen 21 april 2018
Det går inte på något sätt neka att det inte skulle vara lång väg att åka från Stockholm till Sulawesi, men resan kan tas i etapper och då behöver det inte kännas varken ansträngande eller för mäktigt. Denna resa är en ren arbetsresa och man ska hinna med så mycket som möjligt och då måste det gå undan. Så vi började resan i Stockholm en fredag kväll med Turkish Airlines flyg från Stockholm till Istanbul. Denna korta sträcka gick fort och man hann i princip sätta sig, slumra till och äta en jättegod (skaldjurs) middag och slumra till en stund till och vips! så var man i Istanbul.
Framme i Istanbul hade Turkish Airlines personal i Stockholm fixat det så att vi fick besöka deras Business Class Lounge och få uppleva och njuta av den service som erbjuds deras kunder där.
Vi kunde bl a prova olika maträtter både färdiglagade, men också sådana som lagades just där och då, smaka på olika sorters kaffe, och ville man, så kunde man förgylla sin måltid med ett glas vin eller annan alkoholhaltig dryck. Loungen var rymlig, trivsam och fräsch och personalen jättetrevlig och tillmötesgående. Allt som allt en mycket angenäm upplevelse.
Efter några timmars transit fortsatte färden från Istanbul mot Jakarta. Denna sträcka var drygt 10 timmar lång och den påbörjades med en mättande, lagom stor middag. Man hann med några filmer, musik, spel och dokumentärer och några minuters sömn på vägen, för när man får sova, då är man ju såklart vaken som aldrig förr. Efter frukosten – ja då kom sömnen, men det var ju dags då när man skulle till att landa.
På flygplatsen i Jakarta möttes vi av personal från Turismministeriet som skulle följa med oss vidare till Sulawesi och vi tog oss genom formaliteterna till Garuda Indonesias inrikesterminal. Efter den sedvanliga Roti’O bullen med iskaffe för undertecknads del och lite bra indonesisk käk för de andra fortsatte flygandet mot Makassar på Sulawesi. Vid det laget var man redan inne på andra varvet på sina medhavda tidningar, men flygresan varade ju bara ett par timmar så det hann inte då heller bli långtråkigt.
